Lillfingret är det svagaste och kortaste fingret, och ändå är dess kolumn den bredaste. Till vänster tar det Q, A och Z; till höger P och hela högerkanten med Å, Ö och Ä, samt alla kanttangenter: skift, retur och backsteg.
q a z p å ö ä
I svenskan väger det här tyngre än i många andra språk: Å, Ä och Ö är inga prydnader utan vardagsbokstäver, som i på, är, för, också och år, och varje gång är det höger lillfinger som står på tur.
Eftersom kanttangenterna också hör till det här fingret är det i tjänst i nästan varje mening. Desto större anledning att göra rörelsen rätt: fingret sträcker sig själv efter tangenten, handflatan vrids inte med och de andra fingrarna stannar hemma.
När lillfingret blir trött beror det nästan alltid på att handlederna vilar mot bordet och handen inte kan röra sig fritt. Lyft handlederna, så gör armen och axeln jobbet i stället för ett enda finger.
Övningen blandar båda händerna, eftersom det är så de här tangenterna dyker upp i riktig text.