Subtraktion känns lätt, och just det gör den farlig: där det behövs en växling skyndar man sig och räknar fel. Men växlingen behövs inte alls.
52 − 38: 38 → 40 är 2, 40 → 52 är 12, tillsammans 14
Skillnaden tas fram i två steg, vars resultat sedan läggs ihop. Fyll först upp det mindre talet till nästa jämna tiotal med hjälp av en tiokamrat. Räkna sedan därifrån upp till det större talet, vilket är enkelt, eftersom det är lätt att räkna med hela tiotal i huvudet. Lägg till sist ihop resultaten från de två stegen.
Det fungerar precis likadant med små tal. Vid 13 − 5 är 5 → 10 fem och 10 → 13 tre, tillsammans 8.
Poängen med strategin är inte snabbhet. Poängen är att det inte finns någon växling någonstans. Varje steg är en addition, och vid addition gör man färre fel.
Många subtraktioner kräver växling, så det här lönar sig snabbt. Övningen ger bara uppgifter där en växling skulle behövas, och i varje uppgift ger du tre svar: hur mycket som behövs upp till nästa tiotal, steget därifrån till det större talet och summan av dem.