De flesta bokstavspar delas mellan två fingrar, ofta mellan två händer, så de skrivs nästan samtidigt: det andra fingret är redan på väg medan det första fortfarande trycker. Vissa par hamnar dock på ett och samma finger, och då finns det ingenting som kan överlappa. Fingret måste släppa den första tangenten, flytta sig till den andra och först därefter trycka.
e och d r och t o och l
Det här är de långsammaste ställena för alla som skriver, och oftast just de ställen där en hel rad hakar upp sig. Det är lätt att mäta: under och mycket går märkbart långsammare än lika långa ord vars bokstäver växlar mellan händerna.
En sak hjälper: flytta fingret, inte handen. När handen följer med måste de andra fingrarna hitta sina platser igen efteråt, och ett långsamt ställe blir tre.
Svenskans dubbelteckning är ett kapitel för sig: ll, tt, mm, nn och ss är samma tangent två gånger, och det är en annan rörelse än när samma finger byter tangent. De behöver inte övas separat, men det är bra att veta att de inte är den här lektionens problem.
Efter en viss punkt blir de här paren inte snabbare, och det ska du räkna med. Målet är att de slutar haka upp sig, inte att de kommer ikapp resten.
Övningen ger paren var för sig, utan något ord runt dem. I riktig text möter du dem inne i ord: under, mycket, berg, skola, köpa.